Om unga vuxna och demokratiskt deltagande

Vi har två öron och en mun. Det är ingen slump. Något håller på att hända i Vaxholm. Inte för att vi har beslutat det, utan för att ni har börjat visa er. Ni är de unga vuxna. De som är tillräckligt gamla för att ha sett hur löften ser ut när de bryts, men tillräckligt unga för att inte ha vant er vid det. Det är en sällsynt position. Den innehåller något som politik sällan förtjänar: ett öppet sinne som ännu inte slutit sig.

Förtroendet för partier minskar. Inte för att folk blivit likgiltigare, utan för att systemet upprepat sig för många gånger. Samma ansikten, samma löften, samma avstånd mellan det som sägs och det som görs. Det är en rationell reaktion att dra sig tillbaka från något som inte lyssnar.

En demokrati som inte når hela sin befolkning fattar beslut med ofullständig information om de egna medborgarnas liv.

Det är därför er närvaro inte bara är välkommen. Den är nödvändig. Inte som röster att räkna, utan som perspektiv att lyssna på. Ni bär erfarenheter, frågor och framtidsbilder som ingen annan generation bär på samma sätt. Om er del inte finns med i rummet när beslut fattas om Vaxholms skolor, bostäder, vattnet och mötesplatser, är det inte era beslut. Waxholmspartiet är inte en karriär. Det är en handling. Vi startade inte det här för att ta plats, utan för att skapa plats. För ett samtal som är på riktigt, i en stad som är liten nog att det faktiskt spelar roll vem som är med. Spirit of Vaxholm är inte en valkampanj. Det är Vaxholms röst och anda. Det vi bygger nu är inte ett tillfälligt projekt. Det är en gräsrot som kan växa och utvecklas om den får rätt jord.

Den jorden är ni.